"ELVIIIRA, kolla när jag åker rutchekana!"
"Visst"
"Kolla nu"
"Jadå"
"Kolla NUU"
"Ja, jag kollar"
"Kollakollakollakolla"
"Ja, jag gör ju det"
Hela den tiden har jag kollat. Såfort barnet åker är det som en magisk osynlig kraft vrider bort mitt huvud från rutchekanan. När ungen åkt klart tittar jag igen.
Idag blev jag tjurig på en unge som förstörde mitt kaplatorn. Det var faktiskt skitfint. Jag förstår inte de där draget ca 99,9% av alla ungar bär. De är små destroyers allesammans. Som när jag gjort massa sandkakor (det finns inget bättre att göra ibland - belive me). Så fort ett litet barn ser det tänds det ondskefulla ljuset i deras ögon.
Sen finns det olika sorters barn som förstör på olika sätt. Jag föredrar absolut den nonchalanta stilen, ni vet de som bara trampar på. Ingen hänsyn - lovely. En version som jag däremot inte tål är de där som liksom planerar hur de ska såra mig mest. Typ "tar upp krattan, närmar sig den perfekta sandkakan av en elefant, höjer krattan, stannar till, tittar på mig i ögonen, ler ondeskefullt och börjar sen, lååångsamt dra krattan över elefanten" Sista dagen ska jag förstöra alla barns verk. Eller näh - det är fortfarande för söta.
Sen har jag, med min bacillskräck (den har varit värre, men den finns fortfarande) börjat tvätta händerna cirka 1 miljon gånger per dag. Det är ju inte heller bra har jag för mig, framförallt för man blir sjukt torr om händerna. SÅ, jag har börjat rangordna snusket. Vad är värst, en liten som pillar snoppen eller att nån petar i näsan och sen vill hålla handen?
Men egentligen, after all, man lär sig jju en massa att jobba på dagis, det är definitivt värt 37 kr/h i 120 h. Visste ni tillexempel att man kan diska lego i diskmaskinen, att ett bra smeknamn för Elvira är Olof och att när man lämnar ifrån sig nappen heter det "ploppar".
Äch, nu är det ändå bara 2 dagar kvar, jag kommer faktiskt saknar kyssandet av mina fötter, det muntrar upp varje grå dag.